GuavaJuice

Vad nu då? Var kom den ifrån?

Har väl inte haft öroninflammation sedan… ja, jag minns inte när. Sedan jag var väldigt liten. Men nu var det dags igen. Började känna av det i fredags, men tänkte inte så mycket på det. Sen blev det värre i lördags. Sen kom halsont och snuva.

I söndags gjorde det riktigt ont, så då åkte jag till sjukhuset. Jag hatar sjukhus och doktorer. Och alla piller man får så fort man sätter sin fot innanför dörren.

Detta är nog det sista område jag kommer att bli thailändsk på. Allt annat thai har jag nog redan börjat ta till mig. Men detta. Nej. Aldrig. Inte i detta liv i alla fall.

Här ska det åkas iväg till sjukhuset så fort man känner sig liiiiite krasslig. Så fort man nyser eller så fort man skär sig på ett bananblad. Eller nåt annat. Vem vet inte. Det kanske leder till döden. Om man inte besöker doktorn. Och får ett halvt apotek med sig hem.

Nej, sjukhus håller jag mig borta ifrån så länge jag nånsin kan.

Men i söndags var jag tvungen. Örat värkte, halsen skorrade, näsan rann och hjärnan ville inte riktigt hänga med.

Söndagar är bra dagar att åka till sjukhuset på. Tydligen. För när vi kom dit satt det ungefär 4 personer och väntade.

Jag var tvungen att skriva in mig först. Med sjukförsäkringskort och pass. Eftersom jag aldrig utnyttjat min fria sjukvård förrän nu. Har haft detta sjukhus, Bangkok 9, som mitt sjukhus i över tre år nu tror jag att det är, men har aldrig varit där.

Själv. För egen skull, alltså.

För jag har ju varit där. Alldeles för ofta. Eftersom det är där Felicia föddes. Och alltid åker för att få vaccinationer och undersökas när hon är krasslig.

10 minuter efter att vi kommit dit så går jag därifrån med en påse piller. Alltså precis som vanligt.

En påse antibiotika för öroninflammationen.

En påse vanliga värktabletter, av märket Sara, ifall jag inte skulle stå ut med smärtan…

En påse piller mot rinnande näsa. En påse piller mot förstoppad näsa. Säger man så?

Den fattade jag inte riktigt. Äter man båda två så borde det ju innebära att man är tillbaka där man började? Den ena tar ut den andra. Typ. Så jag äter ingen av dem. Näsan mår bra ändå.

Så fick jag en liten flaska med örondroppar också. Det är kletigt. Och så hör man inte någonting när man har droppat i dem. Det jobbigaste är att man måste ligga stilla i flera minuter efter att man droppat i dem.

Det får jag inte. För Felicia. Hon tror väl att jag ligger där och latar mig. Så då kommer hon och sliter i mig. Och sen får man sig en lavett. När man vägrar röra på sig.

På fredag morgon är antibiotikan slut. Då mår jag bra. Hoppas jag. Men det blir nog bra. För det är redan nästan bra. Bara lite lomhörd. Men det är jag ju i normala fall också.

Andra bloggar om: Thailand, Bangkok, sjukhus, medicin, öroninflammation