Det blev Pattaya
Wednesday, January 2nd, 2008Eller rättare sagt blev det Jomtian Beach. Till nyår. I lördags fick vi för oss att vi nog borde åka på semester. Tre dagar kvar till jobbet. Vatten är roligt. Tycker Felicia.
Så vi bestämde oss för att åka till havet. Hua Hin/Cha Am kändes inte lockande. Bang Saen inte heller.
Pattaya… hmmm. Nja, neee, ok, Banglamung, Na Kleua eller Jomtian då. Så vi åkte iväg i söndags morse. Mot Pattaya. Var tvungen att göra en U-Turn för att komma till Banglamung så det sket sig. För mycket trafik och inget rödljus i den korsningen.
Fortsatte. Helt plötsligt stod det Pattaya Nua, vilket jag antog betydde att vi missat även Na Klua. Så vi fortsatte mot Jomtien. Kom ner en bra bit bort på stranden och började leta hotell. Vi hade i bakhuvudet att det kanske bara skulle resultera i en dagsutflykt.
Det verkade bli så både länge och väl, men till slut hittade vi Swan Beach Resort, eller nåt sånt, och där hade de ett ledigt rum. Omgående. Vi tog det utan att tveka, utan att titta.
2400.- per natt inklusive frukost. Godkänt. Rummet var väl, ja, vad ska man säga. Det såg ut som miljoner andra hotellrum i Thailand. Det verkar som om 90% av alla hotellrum är bygda efter någon sorts masterplan utarbetad i tidernas begynnelse.
Det spelar inte någon roll om man bor på Shangri La eller Swan Beach. Rummen ser likadana ut i alla fall.
Hur som haver. In i rummet med väskor. Ut ur rummet med badboll. Nja, vi hade väl inte någon badboll, men iväg till stranden bar det. Genast.
Innan vi gick iväg dit han jag med ett foto på utsikten. Kunde ha varit sämre.
Ner till stranden alltså. Mycket folk, men inte så mycket som jag hade trott. Vi hittade lediga stolar längst ner mot havet. Bra.
Som vanligt i Pattaya så var det fullt med jet skis och annat dravel, men det var förhållandevis lungt där vi var.
Det började lite tveksamt från Felicias sida. Det var ju första gången hon såg havet.
Eller andra egentligen, men den första räknas inte. Då var hon bara en månad och beskådade fenomenet hav från säkerheten i vagnen.
Sand var intressant. Blöt sand. Märkligt. Värt att undersöka lite närmare.
Men sen tog vattenintresset överhanden.
Långsamt, långsamt, steg för steg bar det ut i havet. Roligt. Så mycket vatten på ett och samma ställe. Det kan ju inte bli bättre!
Väl i ville hon inte upp igen.
Efter ett tag fick det dock vara nog. Men det blev mera, nästa dag. Då blev det till och med två gånger. En på morgonen och en på kvällen. 
Nyårsafton, tolvslaget, spenderades på rummet. Vilket var alldeles utmärkt. För med den utsikten såg vi varenda raket i hela området. Det var nog det bästa fyrverkeri jag någonsin upplevt. Från tiotiden på kvällen fram till en bra bit efter tolvslaget lystes hela himlen upp av fyrverkerier av alla de slag.
Felicia var med. Titta, titta! I över en timme, innan hon somnade som en stock klockan ett. Helt slutkörd. Det var vi också.
Det lär bli fler havsutflykter vad det lider.
God fortsättning.
