Hehe, vilka känslor det väckte, det där med barnbidrag i Thailand. Skoj.
Kanske är dags att jag kommenterar lite jag med… så jag började göra det. Men insåg att det skulle bli så långt att det nog var bättre att göra det till ett eget inlägg. Eftersom det liksom spårade ut lite i kommentarerna. Och började handla om så mycket mer än bara barnbidrag.
Vad jag pratar om är alltså inlägget Var är man hemma Om ni inte läst det, gör det gärna och kom sen tillbaka hit om ni orkar. Läs även kommentarerna. Det är där det roliga finns.
Ursprungsfrågan var alltså den om man ska få svensk barnbidrag när man bor utomlands. Men det blev mer en diskussion om bidrag i allmänhet.
Var står jag då? Som utlandsboende svensk med barn? Här står jag!
Så här alltså:
Först och främst tycker jag att, med rättigheter kommer skyldigheter. Flyttar man ut från Sverige, och skriver ut sig ur landet, ja då har man ju helt plötsligt inte några skyldigheter att tala om. Varför ska man då ha rättigheter? De måste ju gå hand i hand. Ge och ta. Man kan inte bara ta. Dålig karma.
Sen tycker jag inte att något som helst bidrag ska ses som en rättighet. Ett bidrag är ett bidrag. Den inneboende betydelsen i ordet bidrag är väl just den att det är en hjälp när man inte klarar sig riktigt själv. Ett litet tillskott till de som behöver hjälp.
Grundbulten i alla människors liv måste ju vara att man ska klara sig själv. Stå för sin egen försörjning. Utan hjälp utifrån.
Därför kan ett bidrag i min lilla värld av blommor aldrig bli en rättighet. Man kan inte kräva ett bidrag. Ett bidrag är som en allmosa. Man får det om man behöver det. Om det nu finns någon som är så pass snäll att han eller hon vill ge dig en allmosa. Och det är ju Sverige. Än så länge.
Fast i Sverige så får man det även om man inte behöver det. Det kan man ju diskutera någon annanstans kanske, om alla bidrag skulle vara inkomstprövade eller inte. Jag tycker det. En miljardär behöver inte något barnbidrag. Inte ens om han har tio barn.
Så i grund och botten tycker jag att svenska bidrag ska gå till människor som bor i Sverige. Punkt slut.
Bor man inte i Sverige, så är det i majoriteten av alla fall ett beslut man själv tagit, förhoppningsvis vid en tidpunkt man var vid sina sinnens fulla bruk. Då får man stå sitt kast.
Är man så himla bidragskåt så får man väl stanna hemma och äta pölsa. Och gotta sig åt gratispengarna som trillar in på kontot varje månad.
Tycker man det är godare med Tom Yam, ja då är det ens eget fria val att äta det, men konsekvensen av det borde bli att man inte får de där gratispengarna.
Ett enkelt val. Och klarar man sig inte utan bidrag, då kanske man inte ska flytta utomlands. Eller skaffa barn. Barn är förresten inte heller någon rättighet. Det är ett jävla ansvar. Klarar man inte av det ansvaret, då bör man låta bli.
Man kan ju inte bara käka Tom Yam och skaffa barn och luta sig tillbaka och förvänta sig att det land man lämnat åt sitt öde där långt borta där snön slaskar ska skicka gratis pengar ner till solen varenda månad.
Nån jävla måtta får det vara.
Jag tycker alltså inte att min dotter ska ha barnbidrag. Fast hon kan säga både blomma, lampa och titta där på svenska. Bland annat. Barnbidrag finns inte i hennes vokabulär.
Skulle det vara fint med 5000 gratis baht i plånboken varje månad? Självklart. Men kan jag kräva det? Inte en chans. Jag valde att flytta till Thailand. Jag valde att skaffa barn. Då får jag ta konsekvenserna av dessa beslut. Mina val kan jag inte lasta över på Sverige och svenska skattebetalare.
Sen blev det ju en massa prat om andra bidrag och bidragsliknande förekomster.
Helt kort kan jag väl säga, som jag sa ovan, tror jag. Att svenska bidrag ska gå till människor som bor i Sverige. (observera att jag INTE skriver svenskar som bor i Sverige).
Men, undantag finns ju. Som pension. Den lilla bit som man får ta med sig utomlands tycker jag man kan ta med gott samvete. Det är ju pengar man jobbat ihop själv. För det är väl som så att man numer inte får hela pensionen om man beslutar sig att flytta utomlands? Det är rätt i så fall.
Sjukpenning… Det beror ju på. Är man allergisk mot det svenska klimatet så bör man väl, efter vederbörlig utredning, tillåtas att bosätta sig utomlands. På grund av hälsoskäl alltså.
Så tycker jag. En bra karl reder sig själv.
Jag hinner inte längre än så, för nu ska jag iväg på möte med Ekkayuth. Om ni nu vet vem det är… Han behöver inga bidrag.
Andra bloggar om: bo utomlands, bidrag, bidrag utomlands, barnbidrag
