Det är märkligt. Jag har alltid varit en sån som värdesätter sin ensamhet. Jag älskar att vara ensam. Skytt som jag är.
Trodde jag. Det var ju så. Förr. Då var ensamheten min Gud. Ensam. Mörkt. oooooh. skönt. Tack.
Ensam. ensam. ensamhet. Tyyyyyst. Det var skönt.
Men så hände det nåt. Tydligen.
Med livet?
Med mig?
Inte vet jag.
Jag vill inte vara ENSAM!!!! Va faaaaan, kom hem. Jag saknar er.
Jaha. Det här var ju märkligt. Eller hur?
Vad det är frågan om är att jag är ENSAM. Ensam hemma.
Nat och Felicia är i Hua Hin över helgen. Och jag kunde inte följa med, eftersom jag måste närvara vid ett möte i dag. Lördag.
De bor på Evason. De betalar 1500 per natt.
Hallå, jag vill också vara där. 1500 för en natt på Evason i Hua Hin är typ…. Rån! Vet inte vad det kostar normalt. 6000?
Hon är där med jobbet. Det är därför. Det är så billigt.
Så, då tänkte ju jag då. Att. Jäklar, så skönt. En hel helg. Fri från fru och barn. Jag som älskar ensamhet.
Nu kan jag ju sätta på Thåström och Winnerbäck på högsta volym. Utan att någon klagar. Eller inte kan sova. (Finns det öronproppar i ettårsstorlek?)
Jaha. Så. Då. Det var ju inget skoj alls.
Jag behöver inte Thåström och Winnerbäck på högsta volym för att vara lycklig.
Jag behöver inte min ensamhet.
Jag behöver min familj.
Satan vad jag saknar er. Nat. Felicia. Jag älskar er. Kom hem. Jag vill inte vara ensam.
Ok, det funkar ju inte. Ha det bra. Ska prova med Sisters of Mercy. Kanske det hjälper? Hoppas…
Men de kommer imorgon.
Det är märkligt. Det där. När man är så sur på kompisar som får barn. Och inte kan tänka på annat.
KLART SOM FAN!
HUR kan man tänka på annat?
Ok, ok, SoM…. se om det hjälper…. vänta….
Nähä, hittade inte den CDn. Det blidde nästan SoM. Det blev DM. OK. Inte en likhet. Mer än M:et. Men det är också bra. Depeche Mode.
Bra.
Nu saknar vi. Tills imorgon. Då kommer de hem igen. De två kvinnorna jag älskar mest i hela världen.
En ny man, tydligen, har jag blivit.
Vem vill köpa lite ensamhet? Jag vill inte ha den. Det är väl så det är att bli far, kanske, antar jag. Eller gammal? Nej, säg inte det…
Samma här. Kan inte alls njuta av tiden från barnen även om det låter skönt tills de händer. Trodde det skulle vara övergående med det är det inte.
Kom ihåg när Emily var liten bebis och man fortfarande trodde man kunde leva båda liven – pappa och partykille. I taxin hem var hon det enda man tänkte på.
Åhh vad härligt det låter och jag känner verkligen igen det.
Livet är indelat i olika faser och jag vill inte kalla det att du blivit gammal utan mogen.
Själv har jag blivit övermogen och mina barn är nu vuxna och då kan man faktiskt börja njuta av friheten och ensamheten igen. Men ibland är det frustrerande att man liksom inte behövs längre.
Tänk om man kunde få tillbaka en vecka av småbarnstiden. Det får man väl igentligen men då är det med barnbarn. Min dottern säger att hon inte ska skaffa barn men jag har sagt att det får vara måtta på hennes egosim, eller??
Det är skönt att man kan ändra sig heltenkelt och se till här och nu – barn är ju verkligen NU!!
Vuxenpöäng får du. Kram
Och du kunde inte få för dig att ringa mig och klaga om att du behövde en kram, en polare som lär dig att laga mat, dricker sista slatten ur ölflaskan….
Hmm vad skall man annars ha vänner till… teflonen fungerar fast man bor på andra sidan stan…..
Du har mina nummer om du inte dränkt ditt hus i någon översvämning och tappat bort backup notiserna om mina nummer.
tÄNK PÅ DET NÄSTA GÅNG!! Jag finns på teflon avstånd.