Hehe, vilka känslor det väckte, det där med barnbidrag i Thailand. Skoj.
Kanske är dags att jag kommenterar lite jag med… så jag började göra det. Men insåg att det skulle bli så långt att det nog var bättre att göra det till ett eget inlägg. Eftersom det liksom spårade ut lite i kommentarerna. Och började handla om så mycket mer än bara barnbidrag.
Vad jag pratar om är alltså inlägget Var är man hemma Om ni inte läst det, gör det gärna och kom sen tillbaka hit om ni orkar. Läs även kommentarerna. Det är där det roliga finns.
Ursprungsfrågan var alltså den om man ska få svensk barnbidrag när man bor utomlands. Men det blev mer en diskussion om bidrag i allmänhet.
Var står jag då? Som utlandsboende svensk med barn? Här står jag!
Så här alltså:
Först och främst tycker jag att, med rättigheter kommer skyldigheter. Flyttar man ut från Sverige, och skriver ut sig ur landet, ja då har man ju helt plötsligt inte några skyldigheter att tala om. Varför ska man då ha rättigheter? De måste ju gå hand i hand. Ge och ta. Man kan inte bara ta. Dålig karma.
Sen tycker jag inte att något som helst bidrag ska ses som en rättighet. Ett bidrag är ett bidrag. Den inneboende betydelsen i ordet bidrag är väl just den att det är en hjälp när man inte klarar sig riktigt själv. Ett litet tillskott till de som behöver hjälp.
Grundbulten i alla människors liv måste ju vara att man ska klara sig själv. Stå för sin egen försörjning. Utan hjälp utifrån.
Därför kan ett bidrag i min lilla värld av blommor aldrig bli en rättighet. Man kan inte kräva ett bidrag. Ett bidrag är som en allmosa. Man får det om man behöver det. Om det nu finns någon som är så pass snäll att han eller hon vill ge dig en allmosa. Och det är ju Sverige. Än så länge.
Fast i Sverige så får man det även om man inte behöver det. Det kan man ju diskutera någon annanstans kanske, om alla bidrag skulle vara inkomstprövade eller inte. Jag tycker det. En miljardär behöver inte något barnbidrag. Inte ens om han har tio barn.
Så i grund och botten tycker jag att svenska bidrag ska gå till människor som bor i Sverige. Punkt slut.
Bor man inte i Sverige, så är det i majoriteten av alla fall ett beslut man själv tagit, förhoppningsvis vid en tidpunkt man var vid sina sinnens fulla bruk. Då får man stå sitt kast.
Är man så himla bidragskåt så får man väl stanna hemma och äta pölsa. Och gotta sig åt gratispengarna som trillar in på kontot varje månad.
Tycker man det är godare med Tom Yam, ja då är det ens eget fria val att äta det, men konsekvensen av det borde bli att man inte får de där gratispengarna.
Ett enkelt val. Och klarar man sig inte utan bidrag, då kanske man inte ska flytta utomlands. Eller skaffa barn. Barn är förresten inte heller någon rättighet. Det är ett jävla ansvar. Klarar man inte av det ansvaret, då bör man låta bli.
Man kan ju inte bara käka Tom Yam och skaffa barn och luta sig tillbaka och förvänta sig att det land man lämnat åt sitt öde där långt borta där snön slaskar ska skicka gratis pengar ner till solen varenda månad.
Nån jävla måtta får det vara.
Jag tycker alltså inte att min dotter ska ha barnbidrag. Fast hon kan säga både blomma, lampa och titta där på svenska. Bland annat. Barnbidrag finns inte i hennes vokabulär.
Skulle det vara fint med 5000 gratis baht i plånboken varje månad? Självklart. Men kan jag kräva det? Inte en chans. Jag valde att flytta till Thailand. Jag valde att skaffa barn. Då får jag ta konsekvenserna av dessa beslut. Mina val kan jag inte lasta över på Sverige och svenska skattebetalare.
Sen blev det ju en massa prat om andra bidrag och bidragsliknande förekomster.
Helt kort kan jag väl säga, som jag sa ovan, tror jag. Att svenska bidrag ska gå till människor som bor i Sverige. (observera att jag INTE skriver svenskar som bor i Sverige).
Men, undantag finns ju. Som pension. Den lilla bit som man får ta med sig utomlands tycker jag man kan ta med gott samvete. Det är ju pengar man jobbat ihop själv. För det är väl som så att man numer inte får hela pensionen om man beslutar sig att flytta utomlands? Det är rätt i så fall.
Sjukpenning… Det beror ju på. Är man allergisk mot det svenska klimatet så bör man väl, efter vederbörlig utredning, tillåtas att bosätta sig utomlands. På grund av hälsoskäl alltså.
Så tycker jag. En bra karl reder sig själv.
Jag hinner inte längre än så, för nu ska jag iväg på möte med Ekkayuth. Om ni nu vet vem det är… Han behöver inga bidrag.
Andra bloggar om: bo utomlands, bidrag, bidrag utomlands, barnbidrag
Detta datum, fast ett annat år, då skrev jag följande
- Frackost - 2007
Tags: bidrag, Svensk i Thailand
Oj – Denna var svår att inte svara på
Du hade inget studiebidrag när du pluggade på AUA förstås? Personligen går mina skattepengar hellre till Felicias barnbidrag än till att finansiera någons AUA studier. 80% av dessa pengar är ju “down the drain” liksom.
Blanda inte ihop bidrag med bidrag. Du får döpa om det i huvudet. Företag får bidrag för att anställa folk. Andra får subventioner. Andra får pension. Barn i skolan får skolbidrag. Det finns massor av humana omfördelningar av folks pengar – kalla det vad du vill. I slutändan är det våra skattepengar som betalar detta.
Svårt att låta bli att kommentera en så “vass” och bestämd ståndpunkt. Du skulle alltså inte ta barnbidraget om du vart erbjuden det? Intressant. Stackars Felicia.
Varför är det ingen som diskuterar hurvida det är VÅRA skattepengar som går till detta eller inte? Bidragen skall bort men skatten skall bestå, eller? Borde inte rättigheten till bidrag mer vara begrundat på hur mycket skatt man betalt än vart man bor, eller ATT man har betalt? Om Pelle har betalt 10,000 och jag 2,000,000 i skatt skall det verkligen spela någon roll vart jag bor för att ha rätt till barnbidrag jag med.
Just det – DET ÄR BARNBIDRAGET – jag tjatar om. Bara barnbidraget och inget annat än barnbidraget. De andra bidragen tar jag upp för att försöka förklara att det är skillnad på bidrag och bidrag. Jag vet inte om det är fel namn på det bidraget och att det är det som skapar problemet?
Faktum är att du och de flesta andra som tycker som dig nog har en klar majoritet av svenska folket på er sida – för det är så jag upplever Sverige och svenskarna – allt är så himla svårt, allt skall gå enligt gällande praxis, framför allt är man lika flexibel som ett järnspett.
Nä faan – inte mer än 2-3 år så är jag tillbaks i Thailand, med eller utan barnbidrag.
Sedan är jag av den tron att höga skatter är kapitalismens verktyg att hålla folket på mattan. Ta så mycket som möjligt av dem för att omfördela efter eget huvud. Det är därför majoriteten inte har några över och allra kan bygganågra passiva inkomster.
Berätta nu, vad skall skatterna användas till?
Ps. Jag startade upp en svensk lekgrupp i Bangkok för svenska barn för lite över ett år sedan, och vi kommer starta upp en motsvarande i Sverige. I Bangkok är det självkostnadspris som gäller även om jag själv gärna skulle vilja att även svenskar utan pengar kunde deltaga. I Sverige kommer vi får bidrag, så är det bara. Kanske det räcker till en hemspråkslärare.
Kan jag få dessa grupper att dra mer nytta av varandra, dela på bidrag etc,. så kommer jag göra det.
BARN är det viktigaste vi har – det är vår framtid! För övrigt hoppas att vi att du dyker upp med Felicia på en av dessa träffar snart. Massor av folk som vill träffa dig. Och som sagt var – jag garanterar att vi har varken bidrag eller sponsorer än så länge. Oavsett kan vi garantera att du får betala självkostnadspris
200-300 baht per barn ligger det på.
Ps2. Jag gillar det mesta med dig Guava men på den här punkten är vi ruggigt oeniga. Jag håller definitivt inte detta mot dig eftersom dina positiva sidor överväger. Ta detta med en klackspark även om mitt svar kanske blir väl personligt. Du är fri att slå tillbaks förstås
För hur kan du vara så säker på att Felicia aldrig kommer flytta till Sverige?
Guava. Vi är helt överens.
Nille: Jag förstod att du skulle vara först med en kommentar till detta.
Jag benar upp det lite. Annars blir det för svårläst.
Jo, det hade jag. Men jag krävde det inte. Man kan väl säga att jag utnyttjade systemet, som det såg ut vid det tillfället. Men jag var inte här på semester. Jag lärde mig thai. Bättre än de flesta andra utlänningar vågar jag nog säga.
Ner i avloppet. Det beror ju på. Hur man ser på saken. Som det ser ut just nu tjänar väl inte Sverige något på den utbildningen, eftersom jag valt att bosätta mig här i Thailand. Men det kanske kommer en dag då jag kan återbörda det på något sätt. Säg åt ambassaden att anställa mig till svältlön så jag kan göra rätt för mig. Det gör jag gärna. Jag betalar förövrigt tillbaka på lånet. För det bidrag man fick var kraftigt reducerat, i jämförelse med vad man får när man pluggar i Sverige. Anpassat efter kostnadsläget här. Som sig bör.
För att minska arbetslösheten och bidragsberoendet bland enskilda medborgare. Som bor i Sverige. Ser jag inte något fel med.
Betalade du svensk skatt när du bodde i Thailand? Jag gör det inte. Alltså är det inte våra skattepengar. Det är deras. Nu dina också. Eftersom du flyttat tillbaka.
Och omfördelningen av pengar bör, enligt min åsikt, ske mellan de som bor i det land som betalar bidragen. Flyttar du ut från detta land så avsäger du dig också den rätt, som jag alltså egentligen inte anser vara en rättighet, att ta emot dessa omfördelade pengar, liksom du inte längre har skyldigheten att bidra till potten som omfördelas.
Jag är inte dum. Självklart skulle jag ta emot gratis pengar om någon erbjöd mig dem. Men jag tycker som sagt var inte att jag har någon egentlig rätt till dessa pengar, och jag skulle aldrig kräva dem.
Det är inte ett dugg synd om Felicia. Är barnbidraget en så viktig del i ens ekonomi att ens barns hälsa och välgång står och faller på dessa pengar, då kanske man inte skulle ha skaffat sig barn. Man skulle i alla fall inte ha flyttat utomlands.
Man kan inte planera sitt liv och sin ekonomi och ta med allmosor i budgeten. De finns kanske idag, men imorgon är de borta. Då står man där och gapar om rättvisa med en skrikande unge i hasorna. Nä du. Ta ansvar för sitt eget liv, det är vad man bör lära både sig själv och sina barn redan från början. Gratis pengar är fina fisken så länge man får dem, men man kan aldrig kräva dem och man bör aldrig bygga sitt liv på dem.
Speciellt inte om man väljer att flytta ifrån sin försörjare. Och leva loppan på varmare breddgrader medan andra tvingas frysa häcken av sig på väg till det jobb som finansierar dina gratispengar.
Det är ju detta som skiljer oss åt, dig och mig. Du anser att det är en rättighet, det gör inte jag.
Och jag tycker du tänker lite bak och fram här. För om du betalar mycket i skatt så betyder ju det att du har mycket i lön. Då behöver du inte några bidrag överhuvud taget! Självklart kan man inte grunda bidragen på hur mycket skatt man betalat. Det motsäger ju hela iden med bidrag. Som ju är att de som har ska hjälpa de som inte har.
Det är upp till svenska folket att bestämma, genom den regering de väljer att ge makten.
Jag kan bara säga att skatterna ska inte användas till att försörja folk som har valt att lämna fosterlandet.
Glad Påsk!
Karl för sin hatt! Det är strålande Guava jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
Felicia skall vara mycket stolt över sin Pappa som med eller utan barnbidrag kommer att se till att hon får bästa tänkbara uppväxt.
Nille 2: Det vet man aldrig. Men den dagen Felicia flyttar till Sverige, så kommer hon att få barnbidrag, om hon nu är under 18 eller var gränsen går idag. Vad har det med saken att göra? Det är mitt ansvar att förbereda henne på en eventuell återflytt till Sverige, genom att jag så gott jag kan lära henne det svenska språket och svenska seder och bruk. Det är gratis. Rent ekonomiskt sätt.
IB och Peter. Tack för medhållet.
bor i bangkok sedan manga ar,har barnbidrag,har haft foraldrarpeng,sjukkassa just nu jobbar ja hart for a kassa.nu undrar ni sakert va ja ar for en parasit,
ar sjoman betalar 30% skatt till ett land ja ar i typ
2v om aret,har aldrig varit arbetslos men tycker de ar min ratt.
Jag anser att det svenska systemet är aningen föråldrat.Det är inte anpassat efter en mer global värld där många flyttar utomlands. Det gör att en del hemlighåller sin utomlandsvistelse för att de vill ha del av bidragen. Betalar man då skatt i Sverige tycker jag det är ok, gör man det inte så är det uppåt väggarna.
I tidigare nämnda fall med barnbidragen så tycker jag dock att han var i sin fulla rätt. Lagen sa så..men sen kan man diskutera hur det borde vara.Varför studerande och statsanställda? Var han tvungen att läsa utbildningen här?
Tycker egentligen att det borde vara så enkelt som att om man väljer att vara fullt skattepliktig i Sverige,så borde man också ha rätt till de bidrag och förmåner som skattepliktia människor har rätt till. I mitt fall så får jag inte vara skriven i Sverige trots att jag vill. Försäkringskassan ville ha ut mig.
Men jag måste ändå bevisa att andra hållet att jag inte har hemvist i Sverige för Skattemyndigheten vill gärna fortsätta ha mina pengar.
Där går det i kors, om en myndighet beslutar att man inte har hemvist i Sverige så skall man inte behöva bevisa för en annan myndighet att just så är fallet. Där blir Sverige Kafka för mig.
Men jag förstår att någongång är systemet skapat för att komma åt just skattefifflare som vill både äta kakan o ha den kvar.
Min syn på bidrag har nog ändrats en aning med det att jag flyttat hit till Thailand. Men i grund o botten är det en stridsfråga mellan höger och vänster om huruvida bidragen skall vara allmäna eller inkomstbeprövade. Det man kom fram till i uppbyggnaden av välfärdsstaen är ganska sympatiskt. Allmäna generella bidrag är inte diskriminerande(som gammaldags fattigvård), de är också enklare att administrera.
Jag tycker nog att vissa bidrag kan vara allmäna och andra behovsprövade. Men man skall aldrig bygga hela sin ekonomi på dem som du säger.
Kul att se Guavan igång igen..
Då undrar jag vad debattörerna tycker om aktiv skatteplanering?
Företag som får bidrag för att anställa folk fortsätter att ta bidrag för att anställa folk. Orättvist konkurrensmedel kallar jag det för.
I tider när Sverige har pengar investerar de som tänker långsiktigt i infrastruktur. Infrastruktur i ett globalt samhälle är troligtvis att tänka globalt. Då vore det bättre att satsa de pengarna på att positionera sig utomlands. 2 flugor på smällen så att säga.
Rösta??? Skojar du med mig??
Politik är kapitalismens medel att få skattebetalarna att tro att de kan påverka. Det gäller att göra oss bara tillräckligt lyckliga för att hålla oss på mattan. Bahh.
Thailändsk statlig skola var inget alternativ för mig. Thailand är ett uland och utbildningen därefter. Inget alternativ annat än för ett sabbatsår eller något liknande. 3 ungar kostade bara för mycket att ha i privatskola tyvärr.
Risken att flytta hem övervägdes av glädjen att ha barn. Tyvärr tror jag inte jag har råd att ha fler än 3 ens i Sverige. Synd för Sverige behöver fler invånare. Det finns ju andra sätt att ordna det på, och regler är regler, bidrag är bidrag – det är bara att le och acceptera dem – eller hur.
Nä, tror det finns en baktanke med att Jocke fick sitt bidrag och att det skall betala sig i framtiden. Framtiden skall vi inte ta för givet. Vi i iländerna kommer få det tuffare – det gäller att positionera sig – Sverige är rätt ute även denna gång.
Lita på dem!
Nille- håller helt med dig.
Hade inte fadern till mitt kommande barn (han råkar vara amerikan, och det landet är ju t om ännu värre än Thailand när det kommer till att vara ett u-land) vägrat flytta från Thailand hade jag varit i Sverige för länge sedan.
När det blir dags för skolgång blir det Sverige oavsett. Har inte jag blivit överjävligt rik (så jag kan börja hålla med högern här i diskussionen) och har råd med internationell privat skola här i Thailand innan dess så är det svensk kommunal skola som gäller.
Guava- jag fattar inte. Är det ok att få bidrag för att studera utomlands om man är villig att sedan jobba för den svenska staten ifall de råkar komma förbi och fråga om hjälp?
Men inte ok att barn till svenska medborgare ska få barnbidrag? Jag menar, de kan ju mkt väl flytta hem till sverige senare i livet och bidra med skattepengar och kunskap? Utan att den svenska staten bett dem om det.
Och herregud- vem skulle ha ngt emot att betala skatt om man själv fick bestämma vart pengarna gick?
Per har ju rätt i det han säger. Det är ju det det borde handla om, diskussionen.
Alltså. Vad lagen säger. Sen kan man diskutera vad man tycker om lagen. Och kanske jobba på att förändra den om man inte gillar vad den säger.
När jag har sagt att utlandssvenskar inte ska ha del i svenska bidrag har jag liksom tagit för givet att dessa inte betalar skatt i Sverige. Gör man det, betalar skatt i Sverige, så bör man ju även få del av den andra sidan, alltså bidragen. Ge och ta. Ta och ge.
Det är väl därför studerande och statsanställda får del av bidragen trots att de bor utomlands. Den studerande betalar väl iofs inte så mycket i skatt, men är ju fortfarande en del av det svenska systemet.
Pernilla, sa jag att det var ok att få studiebidrag om man är villig att jobba för staten sen? Det sa jag väl inte. Jag sa bara att jag gärna skulle ta ett jobb på ambassaden. Men det är ju egentligen en helt annan diskussion. Som inte hör ihop med barnbidrag.
Men om man ska prata studielån och barnbidrag utomlands, kanske man skulle ta att anpassa även barnbidraget till kostnadsläget i det land de betalas ut till. Som man gör med studiemedlen.
Någon baktanke med att Jocke fick barnbidrag tror jag inte det finns. Det var ett utfall av gällande lagstiftning. En tolkning av begreppet medföljande.
Håller med Per. Betalar man skatt i Sverige ska det väl inte spela någon roll var man bor, anpassat bidrag till landet man bor i? Nja, lät mindre bra men förstår tanken kring det. Men då ska skatten anpassas också vad jag kostar i Sverige typ när jag inte är där (Hur det nu ska gå till). Jag bor själv i Bangkok nu och betalar skatt i Sverige, studerar (utan bidrag).
Bort med alla dessa bidrag, de suger. Klipp Er och skaffa ett jobb.
Läs mitt liv i Bangkok på min blogg.
http://www.deas.se
Men är det inte så att just Barnbidraget är ett bidrag som Sverige valt att dela ut till ALLA barn som (i huvudsak) är BOSATTA i Sverige. Alltså – det spelar ingen roll om mamma eller pappa betalar/har betalat skatt i Sverige eller inte. Barn (oavsett nationalitet) som bor i Sverige ska få Barnbidrag.
Är detta rätt eller fel – Det kan man tycka olika om, men det är väl i dagsläget så det är.
Studerar man eller är Statsanställd kan jag tänka mig att det finns en grund-idé om att denna utlandsvistelse inte är tänkt att bli permanent.
Väljer man som förälder (eller blivande förälder) att flytta utomlands på permanent basis ändå (alltså även om man inte ska plugga eller jobbar inom staten), så kanske den här första tanken med Barnbidraget faller (då har man ju inte barn som är bosatta i Sverige). Huruvida 6 månader är för kort tid för att kunna anses som “flytta utomlands på permanent basis” kan väl diskuteras.
Nej, jag är benägen att hålla med Guava i stort. Flyttar man utomlands permanent, faller ens barn/kommande barn inte längre inom ramen för “alla barn som är bosatta i Sverige, och därmed bör inte heller Barnbidraget betalas ut till dem.
Däremot tycker jag att det är fullkomligt galet med den ojämlikhet som finns vad gäller olika bidrag till familjer som är bosatta utomlands.
T.ex. är det så att om man bor i Nacka kommun och vill flytta till ex. Phuket en längre tid och därför även låta barnen gå i den svenska skola som finns i Kamala, så går Nacka kommun in och betalar “skolpeng” för dessa barn.
Bor man däremot i grannkommunen Tyresö, blir det nobben.
Alltså inte sagt att det ena är rätt eller fel, men nog 17 är det galet att det inte är samma regler som gäller för alla.
Tycker inte det skall spela så stor roll när man betalar skatt snarare att man gjort det och tänker göra det. Själv visste jag alltid att jag skulle komma hem till skolåldern. Nu får de ju tid att lär sig på dagis.
Jag kan ju också tycka att det är viktigare för svenska barn utomlands att upprätthålla en någorlunda utbildningsgrad än att skicka familjer på sabbatsår med skolbidrag. Även om man kanske borde ha båda möjligheterna.
Känner man att man har klippt alla banden med moderlandet, ej pratar svenska hemma, ej besöker landet – ja, kanske att man då inte är berättigad.
Nu är det ju som så att det inte går att dra en tydlig gräns. ett visst svinn kanska man får räkna med för att upprätthålla en välfärd.
Sjukt egentligen att höga skatter och bidrag av olika former har bidragit så mycket till att Sverige är där det är!
Man kan nästan tro att vi inte är betrodda att hushålla med våra pengar…
Annars anser jag fortfarande detta vara en investering i Sveriges framtid. Att investera i nästa generation skattebetalare, vi kommer behöva många, och de skall gärna vara internationella.
Det räcker med att vara hemma och jobba i en månad så multiciplerar sig din spenderade lön massor av gånger, ja åtminstone 4-5 ggr. :b
Win win för alla liksom.
Ja, just det! Där slog du huvudet på spiken Nille!
“Ej pratar svenska med barnen hemma, har barn som ALDRIG besöker eller ens besökt moderlandet….”
Det är så det ligger till med Mannen som är upptakten till hela denhär diskussionen.
Ledsen att behöva outa faktum men så ligger det till! Jag tycker att hans barnbidrag är FEL…..period!!
P.S Barnen kan alltså inte Prata Svenska……
Döm själva!
Som jag menar får man räkna med ett visst svinn. Det finns alltid parasiter. Man kan inte stjälpa 8 pga 2.
Glöm inte att han studiebidrag och föräldraledighet är pensionsgrundande till lägsta belopp. 75% av genomsnittsinkomsten. Han har mer att hämta.
Det är inte bidragen som suger – det är systemet.
Man får ju förmoda att barnen är födda i Sverige eller?
Återbesök i Sverige kan ju till viss del bero på att det är dyrt att resa med hela familjen, dyrare för varje år tyvärr.
Men man kanske skull söka resebidrag för återresa till moderlandet…….verkar ju vara en lönsam affär!!
Kan man vara föräldraledig och plugga på samma gång?
Guava – Det kan man vara (alltså både föräldra”ledig” och student.
Däremot vet jag inte om man både kan få studiemedel OCH föräldrapenning samtidigt. Skulle gissa på att det antingen är det ena eller det andra man får välja på.
Men – jag vet att man får högre studiemedel om man har barn.
Dessutom finns det många som i samband med att de får sitt andra barn, väljer att skriva in sig som “studerande”, i första hand för att kunna ha kvar sitt äldre barn på dagis full tid. Annars får man ju “bara” ha kvar det äldre syskonet 15 eller 30 timmar per vecka när man är föräldraledig, men många tycker alltså inte att det räcker och anser sig har “rätt” till full dagistid – ytterligare en “het potatis” i debatten.