Jag har skrivit om det förut och kommer säkert skriva om det igen. Språkförbistring. Hur det thailändska språket förvillar oss utlänningar och leder till (komiska?) missförstånd.
Det är som thinglish fast tvärtom.
Jag fick ett mail igår, med en rolig händelse – en turist som frågade en thailändare om vägen till the wet. Det våta. Var ligger det våta?
Så här gick det till.
Han, thailändaren, var på väg till Thammasat, universitetet, när en backpackertjej kom fram till honom och frågade:
- Ursäkta mig, hur kommer jag till the wet?
- Hmm, vilket wet?
- Nej, jag menar platsen, the wet.
(Hmm, en våt plats? Vad finns det för våta ställen här i närheten?)
- Är det en bar? Namnet på en bar?
- Nej
- Aha, du menar… väst? Väster? Vädersträcket väst?
- NEJ, jag sa the wet, inte väst.
- Så, vad ska du göra i det våta, i the wet?
Backpackertjejen tar fram en karta och pekar ut stället hon vill hitta.
- Jag ska hit, till det här stället. De säger att det ligger i the wet.
Killen blir ännu mer förvirrad eftersom namnen på kartan bara står på engelska
- Vet du hur jag kommer dit? Till the wet?
- Jag har gått runt i det här området i 5 år och har aldrig sett något ställe som heter the wet. Sorry. Är du säker på att det ligger här i närheten? Du har inte hamnat i fel område?
- Nej, det ska ligga här. Jag är säker på det.
- Hmm, jag är ledsen, jag har inte en aning om var detta ställe ligger.
Sen vänder han sig om och får syn på en gatuskylt i hörnet och allt blir genast solklart.
Vill du veta var hon skulle, klicka på länken Läs forsättningen av…
Andra bloggar om: Thailand, Bangkok, språkförbistring
Detta datum, fast ett annat år, då skrev jag följande
- Min nya bästa kompis - 2006