Det här är sista delen i en liten miniserie över USA, Thailand, Vietnamkriget, vad som hände då och hur detta påverkade Thailand.
Läs de tre första avsnitten först:
USA och Thailand under Vietnamkriget
Amerikanskt bistånd och thailändska diktatorer
Amerikanska trupper i Thailand
Den amerikanska militära närvaron i Thailand under Vietnamkriget förde med sig en rad olika konsekvenser.Ekonomin och det sociala livet påverkades, framförallt i områdena runt baserna och i de städer de amerikanska soldaterna från Vietnam tillbringade sina permissioner.
Thailand tvingades även att förändra sin utrikespolitik gentemot sina grannländer i Sydostasien och de kom till och med att delta aktivt i Vietnamkriget genom att sända thailändska trupper till USA:s hjälp.
Ekonomiska och sociala konsekvenser
Den amerikanska närvaron i Thailand förde med sig en rad ekonomiska och sociala konsekvenser för Thailand. De amerikanska baserna skapade många arbetstillfällen för civila thailändare, både under byggandet av dem och i dess drift. Samtidigt tillbringade många amerikanska soldater sin permission i Thailand, vilket gav upphov till en rad arbetstillfällen och inkomstkällor utanför baserna inom den privata sektorn.
Infrastrukturen byggdes ut kraftigt. Huvudmålet med detta var militärt, men det hade även positiva följder för ekonomin. Distributionen av de ekonomiska effekterna var dock ojämnt fördelad och koncentrerades till basprovinserna och till Bangkok, varför det stora flertalet inte fick någon del i uppsvinget.
Det ledde även till stora befolkningsomflyttningar inom landet, folk drogs till de provinser där den amerikanska närvaron skapade arbetstillfällen.
Till en början skapades de flesta arbetstillfällena inom byggbranchen, där upprustningen av baserna gavs på entreprenad till thailändska firmor. Detta var också den största inkomstkällan av den amerikanska närvaron under dessa år.
Senare, när baserna var klara att användas av USA, skapades en mängd arbetstillfällen inom administrationen av baserna, där thailändare bl.a anställdes som kontorister, chaufförer och underhållsarbetare.
De thailändare som var anställda direkt av den amerikanska regeringen tjänade betydligt bättre än en vanlig thailändare, vilket skapade problem när USA lämnade landet och de tvingades söka nya, sämre betalda arbeten på annat håll.
Årsmedelinkomsten för en industriarbetare i nordöstra Thailand var 4.900 baht 1972, inom jordbruket tjänade man betydligt mindre än så, medan den lägsta lönen på baserna var 8.880 baht 1974.
De universitetsutbildade som arbetade med administrationen av baserna tjänade 17-24.000 baht per år, medan de som arbetade inom den offentliga sektorn i Bangkok bara hade en ingångslön på 14.400 baht.
Thailändare anställda av den amerikanska militären
År Antal
66 28.500
67 30.300
68 43.750
69 37.100
70 35.800
71 32.300
72 27.200
73 31.000
74 32.700
Förutom de thailändare som var direkt anställda av den amerikanska staten tjänade en stor mängd thailändare sitt uppehälle på de amerikanska soldaternas närvaro på annat sätt.
Runt de amerikanska baserna växte det upp restauranger, barer, hotell, massageinstitut o.dyl, där många thailändare fick arbete. Till en viss del drog även t.ex skräddare, juvelerare och taxichaufförer nytta av de amerikanska soldaterna.
Jordbruket tjänade inte på den amerikanska närvaron på samma sätt då soldaterna inte spenderade speciellt mycket pengar på inhemsk mat.
Den amerikanska närvaron orsakade en boom inom nöjesindustrin. Det hade visserligen funnits bordeller och liknande inrättningar redan innan deras ankomst, men de hade inriktat sig på thailändska kunder.
I och med den amerikanska närvaron öppnades det nya sådana inrättningar som helt vände sig till de amerikanska soldaterna. I Udon Thani fanns det 1966 1.246 kvinnor som arbetade inom detta område. 1972 hade antalet ökat till 6.243 stycken. De flesta av dessa kvinnor kom från nordöstra Thailand och antagligen var utvecklingen liknande vid övriga baser, både vad gäller ökningen och deras härkomst.
Förutom de amerikanska soldater som var stationerade i Thailand kom det med början 1965 ett stort antal soldater på permissionsresor till Thailand från Vietnam. Dessa soldater åkte i huvudsak till Bangkok och Pattaya, där sexindustrin kom att växa enormt, liksom hotell- och restaurangbranscherna.
De amerikanska soldaterna fick stanna i Thailand i fem dagar och antalet begränsades till en början till 400 åt gången, vilket senare utökades till 1000.
Soldaternas utgifter under permission
År Milj. dollar
65 2.5
66 10.4
67 19.76
68 21.21
69 22.93
70 19.49
71 11.98
72 3.14
När USA sedan började dra sig ut ur Thailand var de som i och med detta blev arbetslösa inte så pigga på att arbeta för thailändska arbetsgivare då de betalade mycket lägre löner och då det var svårt att hitta kvalificerade arbeten.
En stor del av arbetskraften hade flyttat till baserna från andra delar av landet och de återvände helt enkelt till sina hemprovinser då amerikanarna lämnade dem arbetslösa, vilket minskade trycket på arbetsmarknaden i nordöstra Thailand. Problemet blev därför inte så stort som det kunnat bli om det bara hade varit lokalbefolkning som arbetat på baserna.
Många flyttade dock till Bangkok i hopp om att hitta likvärdiga arbeten då de flesta offentliga tjänsterna liksom privata företagen fanns där. Detta ledde till att Bangkoks folkmängd ökade mycket, med alla problem det innebar.
De kvinnor som arbetat inom sexindustrin sökte sig även de bort från basområdena när USA lämnade Thailand eftersom det inte längre fanns någon efterfrågan på deras tjänster.
De fortsatte dock ofta i samma spår, vilket man kan förstå då de kunde tjäna mer pengar på en månad som barflicka än de skulle tjäna på ett helt år inom jordbruket. De letade sig till Bangkok, Pattaya eller någon annan turistort, vilket fick till följd att barer, massageinstitut och liknande inrättningar ökade än mer i dessa områden.
Infrastrukturen förbättrades mycket, med amerikansk hjälp både innan och under Vietnamkriget, då USA behövde bra förbindelser till sina baser. Detta fick positiva konsekvenser för den thailändska ekonomin då det även underlättade civila varutransporter och öppnade upp nya områden för odling.
Politiska konsekvenser
Även politiskt fick den amerikanska närvaron stora konsekvenser för Thailand.
Thanom kunde som sagt sitta kvar vid makten genom det amerikanska stödet, men när USA började sin nedtrappning hade den thailändska militärregimen svårt att anpassa politiken till detta nya läge.
Detta kom att leda till att motståndet mot regeringen ökade, vilket till slut ledde till dess fall. Även de civila regeringar som följde hade svårt att klara det nya politiska läget, där de hela tiden var tvugna att kompromissa och försöka tillgodose både militärens och demokratikämparnas krav. Detta misslyckades och militären kom åter att ta över landets styre när USA slutligen lämnade Thailand.
USA:s upptrappning i Vietnam möjliggjorde för Thanom att sitta kvar vid makten då USA, för att försäkra sig om att fortsatt få utnyttja baserna i Thailand, gjorde allt för att stabilisera hans regering.
Så länge USA var djupt involverade i Vietnam kunde således Thanom känna sig säker på sin position. Thanom var väl medveten om att han var beroende av det amerikanska stödet och ställde därför villigt upp på USA:s alla krav. Detta beroende från Thanoms sida ledde 1967 till att Thailand sände trupper till Vietnam för att kriga på USA:s sida.
När USA började tala om en nedtrappning av kriget blev den thailändska regeringen självklart djupt oroad, då dess existens till stor del grundade sig på det amerikanska stödet.
Thanom gjorde dock inga ändringar i sin utrikespolitik, utan räknade hela tiden med att USA aldrig skulle överge Thailand. När kritiken mot regeringens oförmåga att anpassa politiken till den nya situationen ökade, genomförde Thanom en militärkupp i november 1971 för att stärka militärens makt ytterligare.
Trots Nixons Kinaresa och fredsavtalet mellan USA och Nordvietnam 1973 låg den thailändska politiken fast, viket kom att bli en av anledningarna till dess fall i oktober samma år då protesterna ökade än mer.
Efter militärregimens fall följde åter en tid med civila regeringar. Till att börja med blev Sanya Thammasak tillförordnad premiärminister, utsedd av kungen, och efter ett tag ändrade han på den thailändska utrikespolitiken och förbjöd USA att använda sina thailändska baser för krigshandlingar i Indokina.
Efter Sanya styrdes Thailand av tre kortlivade valda regeringar. Under denna tid tvingades ett amerikanskt tillbakadragande fram, och för att anpassa utrikespolitiken till det rådande läget öppnades diplomatiska förbindelser med Kina. Man förhandlade även om normaliserade förbindelser med Hanoi, men vietnameserna krävde ett totalt amerikanskt tillbakadragande innan detta kunde komma på tal.
Denna politik oroade militären och oron blev än större när kommunisterna tog över i Sydvietnam och i Kambodja i mitten av 1975. Läget förvärrades ytterligare när den laotiske monarken avsattes senare samma år.
Militären som hela tiden motsatt sig ett amerikanskt tillbakadragande fick efter detta stöd av den thailändske kungen och väntade bara på ett tillfälle att åter ta över makten. Detta tillfälle kom när Thanom återvände till Thailand efter sin tid i exil, vilket ledde till våldsamma sammandrabbningar mellan studentrörelsen och de av militären stödda högergrupperna.
Sammanfattning
Det thai-amerikanska samarbetet som så småningom kom att leda till den amerikanska militära närvaron i Thailand inleddes redan några år efter Andra Världskrigets slut. Detta samarbete mellan USA och Thailand grundade sig på kampen mot kommunismen och gjorde det möjligt för den thailändska militären att först återta makten 1948 och sedan behålla den ända fram till den amerikanska nedtrappningen i Vietnam.
I kommunistkampens namn gav USA stora bistånd till Thailand med målet att förbättra dess möjligheter att försvara sig mot ett möjligt maktövertagande. Detta bistånd bestod både av utrustning till och utbildning av militär och polis samt av pengar till olika infrastrukturprojekt. Även det ekonomiska biståndet gavs som ett led i kampen mot kommunismen.
När läget i Indokina förvärrades i början av 60-talet behövde USA flygbaser i Thailand för att kunna utföra sina bombräder över Vietnam och Laos. Detta ställde Thanom villigt upp på då han behövde USA:s stöd för att kunna sitta kvar vid makten.
Thailand såg även den amerikanska närvaron som en garanti för landets fortsatta säkerhet i skuggan av det allt oroligare läget i Laos och kommunismens frammarsch i Nordvietnam.
Då USA väl fått tillstånd att använda baser i Thailand gjorde de allt för att stabilisera Thanoms regim. Då det aldrig skrevs några avtal om USA:s rätt till dessa baser, alla överenskommelser var muntliga, var USA beroende av Thanom. USA behövde inte betala något för att få använda sig av baserna, men de utökade biståndet allt eftersom antalet soldater stationerade i Thailand ökade i takt med upptrappningen av Vietnamkriget.
När USA började tala om ett uttåg ur Vietnam blev Thanomregeringen djupt oroad. De hade genom att tillåta amerikanska baser i landet och genom att sända trupper till Vietnam för att delta aktivt i konflikten på USA:s sida, hamnat i en knepig situation. Hur skulle Vietnam agera om Thailand förlorade USA:s stöd och tvingades klara sig själva?
Den thailändska militären höll dock fast vid sin tidigare politik och de räknade kallt med att USA även i fortsättningen skulle stå vid deras sida och skydda landet mot kommunismen.
Inte ens när USA och Nordvietnam skrev under fredsavtalet 1973 och det stod klart att USA skulle lämna området, förmådde den thailändska regeringen anpassa sin politik. Denna oförmåga att anpassa politiken till det rådande läget fick protesterna att bli alltmer högljudda och till slut föll militärregeringen, då de även förlorade stödet från USA som inte längre behövde Thanom.
De civila politiker som tog över tvingade fram ett amerikanskt tillbakadragande från Thailand och de återupptog diplomatiska förbindelser med Kina. De förhandlade även med Hanoi om en normalisering av förbindelserna, vilket blev en realitet först efter att baserna stängts.
Detta närmande till kommunistländerna oroade den thailändska militären. När både Sydvietnam och Kambodja föll under kommunistregimer 1975 och den laotiske monarken störtades samma år blev detta för mycket för den thailändska militären, speciellt då det 1976 stod klart att USA snart skulle ha avlägsnat sina sista soldater. Man väntade nu bara på att rätt tillfälle för en kupp skulle infinna sig, vilket det gjorde den sjätte oktober 1976.
USA:s intresse i Thailand ledde alltså till att militären kunde ta makten, men när USA:s intresse minskade och de inte längre stödde militärregimen kunde den inte sitta kvar. De civila politikerna fick den otacksamma uppgiften att reda ut alla de problem det thai-amerikanska samarbetet hade orsakat, en uppgift som var dem övermäktig och slutligen ledde till att militären åter tog makten.
Det amerikanska ekonomiska biståndet användes till stor del till att förbättra infrastrukturen, vilket ledde till ett uppsving i den thailändska ekonomin. Jordbrukets avkastning ökades genom denna satsning då nya områden öppnades upp för odling genom det förbättrade vägnätet. Även distributionen av varor underlättades.
De amerikanska baserna bidrog också till ett ekonomiskt uppsving i de provinser de var belägna. Resten av landet fick dock inte så stor del av detta uppsving. Den största inkomstkällan i basprovinserna var de amerikanska byggnationsutgifterna som tillföll thailändska entreprenörer.
Även lönerna till de thailändare som arbetade med basernas administration och underhåll var en stor utgiftspost för USA. Som mest arbetade över 40.000 thailändare på baserna.
Förutom de som var direkt anställda av USA:s regering på baserna tjänade ett stort antal thailändare sitt uppehälle genom att tillhandahålla olika tjänster till de amerikanska soldaterna, både till de som var stationerade i Thailand och till de som kom på permissionsresor från Vietnam. Denna privata tjänstesektor omfattade bl.a hotell, restauranger, transporter, barer och massageinstitut.
De som arbetat på baserna hade tjänat mycket bra i jämförelse med en normal thailändsk lön och de hade svårt att hitta jämförbara arbeten i nordöstra Thailand när USA lämnade landet. En del återvände till sina hemprovinser i andra delar av Thailand, vilket minskade problemen i basområdena, men många sökte sig till Bangkok i jakten på liknande arbeten, vilket orsakade många problem då befolkningen ökade mycket snabbt där, en trend som fortsätter än i dag.
Sexindustrin växte enormt under dessa år, både runt baserna och i Bangkok och Pattaya, dit permissionsresorna gick. Innan amerikanernas ankomst hade bordellerna i huvudsak vänt sig till thailändska kunder, men nu öppnades en helt ny marknad som var helt och hållet inriktad på de amerikanska soldaterna.
Kvinnorna som arbetade på dessa inrättningar tjänade väldigt mycket i jämförelse med vad de tjänat på sina tidigare arbeten och fortsatte därför i många fall även när de amerikanska soldaterna reste hem. Även dessa kvinnor sökte sig bort från basprovinserna och flyttade till Bangkok, Pattaya eller någon annan turistort där utlänningarna och pengarna fanns.
Den amerikanska militära närvaron skapade alltså en stor tjänstesektor där många thailändare fann sin försörjning. När USA sedan lämnade Thailand rycktes basen för denna tjänstesektor undan, det fanns ingen inhemsk efterfrågan som motsvarade utbudet, och de som arbetat och livnärt sig på de amerikanska soldaterna fick problem med att hitta nya arbeten.
Detta datum, fast ett annat år, då skrev jag följande
- Raggmunk? - 2006
- Nya visumregler för Thailand - 2006
- Nedräkningen har börjat - 2006
Helt otrolig läsning!
Inga kommentarer från mig, och det är väl ett gott betyg
Det låter bra Nille.
Money, money och återigen USA…….det är inte roligt!
Men ännu en gång tack för bra läsning. Kram
Den moderna sexindustrins födelse, den moderna turismens födelse, den västerländska popmusikens intåg. Det traditionella Thailand fick mycket att förhålla sig till.