Eftersom jag har märkt att det råder stor förvirring och osäkerhet angående visum till Thailand bland svenska resenärer påbörjade jag idag ett försök att bringa ordning och reda i denna djungel.
Jag hoppas att mitt bidrag skall kunna hjälpa blivande resenärer att slippa oväntade problem under resans gång på grund av felaktig information eller missförstånd. Länk till detta visumprojekt på GuavaJuice finns i slutet av detta inlägg.
Jag har lärt mig detta med visum den hårda vägen, genom egna erfarenheter och idogt studerande av regler. Jag hoppas att jag kan bidra till att ni slipper uppleva det som hände mig första gången jag reste till Thailand.
Jag var 18 år, hade precis slutat gymnasiet och jobbade hårt under sommaren för att skramla ihop pengar till Det Stora Äventyret. Resan med stort R. Resan som skulle ta mig till Thailand, Malaysia, Filippinerna och Australien.
Eftersom jag aldrig hade varit ute och rest ensam förut, om man inte räknar med en språkresa till Isle of Wight, och det gör man ju inte, inte riktigt samma division, så kollades allt om visum upp i minsta detalj för att inga problem skulle uppstå.
Det här var 1988, så det var telefon som gällde för att samla information och beställa biljetter osv. Inget Internet här inte.
Jag är en sån där som vill vara ute i god tid, så jag skickade in min visumansökan till den Thailändska ambassaden en bra stund före avresa. Var ju tvungen att skicka passet vidare till både den Filippinska och Australensiska ambassaden efter den Thailändska.
I lite för god tid skulle det visa sig.
Eftersom vi skulle ta en vända till Malaysia så ansökte jag om turistvisum med dubbla inresor. Vad jag inte tänkte på, om jag nu ens var medveten om det, kommer inte ihåg, var att ett turistvisum måste utnyttjas inom 90 dagar efter dess utfärdande.
Eftersom jag hade två inresor, var jag alltså tvungen att komma tillbaka från Malaysia inom 90 dagar från det att den thailändska ambassaden hade beviljat mitt visum.
Det gjorde jag inte. Jag var några dagar försenad. Medan mina kompisar fick 60 nya friska dagar stämplade i sina pass fick jag futtiga 15.
Jag fattade ingenting, men ingen ville förklara och busschauffören vägrade vänta, så jag kunde inte gå till polisen och fråga vad som hade hänt. Det var bara att snällt hoppa på bussen för färd mot Hat Yai och sen vidare till Bangkok.
Det blev ingen rolig resa kan jag lova. Jag var så nervös att jag inte kunde göra något annat än tänka på vad som skulle hända mig nu.
Vi var ju tvugna att stanna i över en månad till, innan det var dags att flyga vidare mot Manilla.
Offenders will be prosecuted. Det var vad det stod i passet. I min förvirring var jag säker på att prosecuted var livsfarligt. Avrättad…
Kom upp till Bangkok en söndag. Bestämde att genast gå till ambassaden, så fort de öppnade på måndagen. De måste ju kunna hjälpa till, tänkte man, ung och dum som man var.
Men det har man ju fått lära sig. Ambassaden finns inte till för att hjälpa förvirrade, livrädda backpackande svenskar som tror att de ska bli avrättade.
Det enda de hjälpte mig bli av med var rädslan för dödsstraff. De sa att -Detta är ju allvarligt. Overstay ses inte med blida ögon. Kommer de på dig hamnar du i fängelse. Och vi kan inte göra något alls. Detta fick jag mig berättat i en porttelefon. De kunde inte ens ta emot mig ögo mot öga…
Vad är det för jäkla information? Rena rama skrämselpropagandan! Kunde de inte ha sagt att jag kunde gå till immigration och söka förlängning? Det skulle man väl kunna förvänta sig? Men icke! Fängelse!! Direkt! Utan att passera gå.
Som tur var träffade vi på en snäll gammal svensk gubbe senare den kvällen som sa åt mig att gå till Immigration för att söka om förlängning.
Jag fick 10 dagar. Inte tillräckligt, men bättre än ingenting. Risken för fängelse skjöts därmed upp och vi fortsatte vår resa som planerat.
Tåg till Udon Thani och efter någon dag vidare till Nong Khai. Där stannade vi så länge att mina extra tio dagar var utgångna och jag var återigen en brottsling.
Nu gällde det bara att hålla sig i skinnet och ur vägen för polisen i en dryg vecka till, då skulle jag klara mig med livet i behåll.
Bussen tillbaka mot Udon. Halvägs mellan städerna. Vägspärr!! Hjärtat i halsgropen – igen. Tankarna rusade genom huvudet. Inburad, vatten och bröd, skita i ett hål i golvet. Tillsammans med sjuttioelva bindgalna thaiboxare. Säker död.
Det var många vägspärrar på den tiden. Överallt stod det militärer och kontrollerade bilar och bussar, speciellt i gränstrakterna.
Bussen blev alltså stoppad och ombord kliver två soldater med automatgevär. Vill se allas ID-handlingar. Thailändarna visade lojt upp sina, vana som de var vid denna procedur.
Längst bak i bussen satt två kolugna faranger med sitt på det torra. Och så jag. Allt annat än kolugn.
De kommer sakta gående längs gången… om en minut är jag arresterad. De ber om passet. Hjärtat slutar slå. Jag får tillbaka passet. De kliver av. Vi åker iväg.
Jag lever! Jag är fri!!!
Resten av resan gick utan några större missöden.
Så nu tar jag reda på vad som verkligen gäller. Vill inte uppleva den skräcken igen.
Tags: Thailand, visum, thai visum
Detta datum, fast ett annat år, då skrev jag följande
- OnOff - 2007
- 10 månader - 2007
- Lyckotankning - 2007
Det där är skumt. Innan jag var i Thailand i somras pratade jag med den thailändska ambassaden i Stockholm då jag skulle vara i landet mer än 30 dagar, fastän jag skulle till Kambodja emellan. De sa då att jag skulle ha turistvisa för 60 dagar eftersom jag inte hade en biljett till Kambodja att visa i thailändska passkontrollen, så jag skaffade det.
När jag kom tillbaka till Thailand från Kambodja sa de dock att jag inte hade behövt fixa det innan, eftersom jag skulle få 30 dagar extra när jag nu kom in i landet igen.
Jag vet inte, jag hade iofs sparat 200 kronor på att inte fixa det innan. Men det var ändå rätt skönt att inte behöva fundera om jag skulle komma in i landet utan strul eller inte innan.
Hej Malin,
Det står i reglerna att man ska ha en biljett vidare om man inte har visum när man kommer in i Thailand, men mig veterligen har ingen blivit stoppad för att de inte har det.
Vad jag vet så kan en del flygbolag strula lite om man varken har biljett eller visum, men immigrationspolisen bryr sig inte. Så länge man inte ser ut som en nerknarkad hippie eller nåt.